Jag lider med din flicka och jag känner igen mig. I mitt fall rör det sig om ett trångt svalg, trånga luftrör och en strupinflammation (som ej ses på annat sätt än sövning och att man tittar ner i matstrupen med en kamera) Jag har även blåsor som gör ont Afte. I en röntgen av sväljreflexen såg man att det fanns en förträngning, den är numera borta med en ballongsprängning. Jag tycker du ska kräva en sväljröntgen och jag tror det heter kolospi (kamera) under sövning, ej vaket tillstånd!! när man redan har så svåra besvär.
Jag är inte bra ännu och misstänker att jag får leva med detta men det finns hjälpmedel. Det bästa jag investerat i ät en matpasserare som gör att jag kan äta allt men i passerad form. Mixern är oxå toppen. Jag önskar dig och din flicka lycka till! Lillemor

Hej, har en pojke som är dryga två år som aldrig velat äta ordentligt. Han ammade inte som han skulle och när vi provade fast föda var det under protester och vi har i sedan dess gjort saker för att avleda honom när han äter så han tänker på annat - tv: är en av de saker vi använder. När han sitter med oss vid matbordet äter han knappt som max tex två köttbullar... När vi matar honom får han kväljningar och i perioder kräks han mycket. Då vill han inte ha mat. Vi har hittat en doktor som lyssnar på oss och det är skönt. Han säger att lillkillen har outvecklad sväljreflex och att det kommer att växa bort och att vi absolut inte ska tvinga i honom mat - vilket vi inte gör. Är det någon som har erfarenhet av detta? Finns det inget vi kan göra?

Hej igen!
Själv har jag mest haft sväljsvårigheter pga att matstrupen inte har fungerat riktigt. Att ha svårt med själva nedsväljningen kan jag inte lika mycket om, men det finns ju förstås metoder för att kolla upp sådant också. Har ni varit hos öron-näsa-hals läkare? Om inte så be att få remiss dit. Nöj er inte med att de bara tittar i halsen för om det är så att musklernas samspel i svalget inte fungerar normalt så behöver man undersöka det på annat sätt. Jag kan som sagt inte så mycket om de undersökningarna men jag tror man kan filma sväljningsakten med hjälp av röntgen eller en kamera.
Det är lätt hänt att man känner att man inte blir tagen riktigt på allvar när man har dysfagi, men det gäller att stå på sig och få en rimlig förklaring till symptomen. Hoppas detta kan hjälpa er lite.

Hej igen
I hennes fall är det själva sväljreflexen som inte riktigt funkar. Hon "idisslar" maten, alltså tuggar, tuggar och ibland är maten kvar i munnen 1-2 timmar efter vi har gått från bordet. Hon är rädd för att svälja!
De mesta flytande går bra, men övrig mat är det problem med, hon äter ju mycket små portioner.
För övrigt så vill jag säga till dig Therese att det känns helt underbart att det finns någon som förstår mig, och denna sida känns mycket bra, som sagt var, det finns flera med detta problem.....

Lider verkligen med er, att ha dysfagi påverkar livet mycket, såväl fysiskt som psykiskt och socialt. Att ha svårt med kött och grönsaker är typiskt för många med dysfagi. Det är som du säger, att det är så självklart att svälja för de flesta, så man tänker inte ens på vad det kan ställa till med förrän man själv är där. Men ni är inte ensamma!
Som du kanske har läst så finns det olika typer av dysfagi, med olika behandlingsmetoder, beroende på var problemen sitter. Har hon svårt med själva sväljreflexen, högt uppe i svalget? Sätter hon ofta i halsen? Eller känns det som maten stockar sig längre ner i bröstet? Har hon ont i bröstet alt. ut mot ryggen mellan skulderbladen?