Hej! Såg också ditt inlägg precis och jag vet inte hur det har gått för dig, om du har gjort någon ballongvidgning. Jag har gjort 5 stycken. Fick diagnosen nutcracker esophagus för ca 9 månader sedan. Symptomen på mig började med att jag ofta satte i halsen när jag drack, började få svårt att svälja och efter det kom kramperna. Kramperna gjorde att jag fick sån smärta i bröstet att jag till slut inte kunde äta. Jag var livrädd för att kräka då jag trodde att det inte skulle gå att få upp något för det gick ju inte att få ner något. De gjorde en gastroskopi på mig och gjorde då en ballongdvidgning på 18 mm. Alla mina ballongsprängningar jag gjort har aldrig hållt speciellt länge. Jag har gjort 2 med lugnande medel och tre under narkos. De har vidgat från 18 mm till 35 mm. Smärtorna är inte riktigt lika intensiva. Det jag också märkt är att istället för att vara rädd för att kräka pga smärta har det blivit raka motsatsen. När maten inte vill pasera den krampande magmunnen så är det praktiskt taget bara för mig att gapa så kommer maten upp igen. Detta har istället blivit ett stort problem för min del och det är att jag kräker flera gånger vid varje måltid. För tillfället väntar jag på att få en tid på sjukhuset i lund för de i kristianstad vill inte behandla mig längre utan har skickat mig till en specialist. Så vi får väl se vad de ska göra med mig nu. Är det så någon har liknande symptom eller vill ha info eller bara vill prata får ni gärna maila mig på jenny_magnusson_ksd@hotmail.com.
Lycka till!
Jenny!

Hej Lillemor!

Jag har erfarenhet av ballongsprängning i strupen samt vidgning av svalget. Precis hittat till den här sidan och såg att ditt foruminlägg var relativt gammalt, men kanske har du frågor fortfarande?

Du når mig på karin.cederlof@telia.com

Hej! Efter många år och ett otal diagnoser har jag äntligen fått en förklaring till mina symptom. Ett trångt svalg och en förträngning plus strupinflammation. Jag har även mer eller mindre konstant andnöd men ingen förklaring till varför.. För tio år sedan blev jag strålad för knölstruma och har själv trott mina besvär kom från sköldkörteln. Eftersom jag även har ett trauma från barndomen så har mina besvär alltid klassats som psykiska och jag har själv köpt det. Nu när det blev stopp i strupen och ingen fast mat kunde passera med panikångest-dödsångest som följd har jag börjat förstå mer av vad som verkligen händer. Det är mina symptom som ger mig ångest och inte tvärtom. Nu blir utgångsläget ett och jag kan försöka ta hand om mig själv på ett bättre sätt.
Nu till mitt ämne, jag skulle vilja höra andras berättelser om sina erfarenheter av ballongsprängning. Blir det en långvarig/kortvarig förbättring/försämring, vad är dina erfarenheter? Jag ska kanske göra ingreppet nu runt februari men är så osäker och rädd för hur det blir efteråt.